Uppföljning av Valvtjärnsbäcken

Detta projekt innebar att flytta undan vandringshinder ur Valvtjärnsbäcken år 2014, för att gynna reproduktionsmöjligheter för öringen och flodpärlmusslan. Fyra år senare, 2018, gjordes det en uppföljning på projektet.

Valvtjärnsbäcken, creek in Sweden

Fler flodpärlmusslor i Valvtjärnsbäcken

Fortums verksamhet lägger stor vikt vid miljöarbete och hållbarhet. Vårt mål är att vattenkraften inte bara ska vara förnybar, utan att hela vår verksamhet dessutom ska gynna närmiljön där våra kraftverk finns. Genom Fortums miljöfond finansieras miljöprojekt som syftar till att öka den biologiska mångfalden - i detta fall fler flodpärlmusslor i Valvtjärnsbäcken.

En mussla som säger oss mycket

I Valvtjärnsbäcken, en skogsbäck i Härjedalens kommun, finns ett av landets kvarvarande bestånd av den utrotningshotade och fridlysta flodpärlmusslan. Fortums mål har varit att flytta undan vandringshinder som t.ex. sprängsten ur Valvtjärnsbäcken. Som nästa steg ville vi utforma bäcken så att reproduktionsmöjligheterna för musslan och öringen förbättrades.

Flodpärlmusslan är en mycket speciell djurart som kan bli över 200 år gammal. Idag är den utrotningshotad inom hela sitt utbredningsområde. Årsringarna i musslans skal kan säga oss hur miljöförhållandena i vattendraget har sett ut. Musslan kan alltså återge vattendragets miljöhistoria och därmed bidra till kunskapen om hur miljön i våra vattendrag förändras.

Hotet mot flodpärlmusslan

Flodpärlmusslan
Flodpärlmusslan, Foto: Fortum

Vid tidigare inventeringar av flodpärlmusselbeståndet i bäcken har det konstaterats att populationen bestått av mestadels äldre djur och att musselbeståndet minskat i antal mellan åren 1993 och 1998. Detta har troligtvis varit på grund av en utebliven nyrekrytering av små musslor, juveniler. I förlängningen hade det kunnat innebära att beståndet kommer slås ut, om inga restaureringsinsatser utförs. Anledningen till musslornas uteblivna rekrytering kan sannolikt härledas till att öringen har hindrats från att vandra upp i bäcken under många år.

Öringen är nämligen livsnödvändig för flodpärlmusslorna eftersom de under några månader lever som parasiter, eller glochidier, på öringens gälar och utvecklas till musslor under den tiden. Öringen fungerar som ett värddjur i detta fall, och för att kunna mäta hur många nya musslor som kommit till mäter man ifall öringen har en glochidieinfektion eller inte. Denna infektion är ett mått för om öringen har flodpärlmussellarver och är alltså positivt för musslans överlevnad. När musslans hela livscykel fungerar, från befruktning via parasitstadiet på öring till vuxen mussla, är den en indikator på ett levande vattendrag.

Bild på öring
Öring, Foto: Fortum

Att öringen inte kunde vandra upp från Ljusnan berodde på att stora massor sprängsten hade tippats vid sidan om, och till viss del rakt över, en del av Valvtjärnsbäcken. Detta resulterade i att bäcken, längs en sträcka av ca 300 meter, var helt övertäckt. Det utgjorde därför ett vandringshinder för öringen.

 

 

Flodpärlmusslorna blir fler

Varvtjärnsbäcken har ett bestånd av den rödlistade och fridlysta flodpärlmusslan, vars bestånd har minskat genom åren. År 2014 utformades bäcken på bästa möjliga sätt för både musslan och öringen, för att förbättra deras möjligheter till reproduktion.

Fyra år senare gjordes det en uppföljning av projektet. Sportfiskarna fick då i uppdrag av Fortum att bland annat undersöka glochidieinfektion på öring och att inventera de permanenta övervakningslokalerna för flodpärlmussla. Den fullständiga rapporten finns längre ned på sidan.

Resultaten visar att flodpärlmusselpopulationen har ökat i storlek sedan 1998, men att den inte uppnår 1993 års storlek. Juvenila musslor var relativt lätta att hitta i vattendraget, vilket troligtvis innebär att populationen kommer öka i storlek ytterligare.

Infektionsgraden på öringen var så låg som 14 procent, och antalet glochidier (flodpärlmussellarver) på de infekterade öringarna var också mycket lågt. Infekterad öring hittades på alla undersökningslokaler utom en och det förekom infekterad öring i området där vandringshindret togs bort. Det innebär att borttagningen av vandringshindret har en positiv effekt på musslornas spridningsförmåga i bäcken.