Under väldigt lång tid så har framför allt priserna varit lika över hela landet. År 2011 delades landet in i elområden vilket innebar att priserna började skilja sig åt. Samtidigt som kärnkraften har avvecklats och begränsningar i överföringskapaciteten så har prisskillnaderna ökat ytterligare då utbudet inte kan tillgodose efterfrågan.
Genomsnittligt månadspris i elområde 1-4 från 2011-2022.
De senaste 25 åren har hälften av Sveriges reaktorer avvecklats liksom kraftvärmeverk vilket innebär att runt 4 500 MW installerad effekt försvunnit från södra Sverige (Barsebäck, Ringhals 1 & 2 och Oskarshamn 1 & 2 var tillsammans 4 100 MW. Gasturbinen i Öresundsverket var 450 MW). Svenska kraftnät redovisar att den så kallade effektbalansen i södra Sverige försämrats med 70 % på tio år, alltså skillnaden med produktion och användning under den timme på året då användningen är som störst. Det används som ett mått på balansen i kraftsystemet. Under samma period har en stor utbyggnad av vindkraft skett 9 900 MW, främst i norra Sverige. Väderberoende produktion som vindkraft och planerbar kraft som exempelvis kärnkraft är i allra högsta grad komplementerande, men de bidrar med olika saker till kraftsystemet. Svenska kraftnät utgår i sin planering, som baseras på historisk produktion, från att 9 % av vindkraftens installerade kapacitet finns tillgänglig under topplasttimmen, motsvarande siffra för kärnkraften är 90 %. Kraftigt minskad andel planerbar produktion som även bidrar med systemkritiska stödtjänster ger både större variationer och högre priser då dyr fossil planerbar produktion behöver köpas in när vind- och solkraft inte producerar.
Vad är de mest troliga scenarierna framåt och vad innebär det?
Underskottet på planerbar kraft i södra Sverige har fått två effekter, dels minskar möjligheten att använda den överföringskapacitet som redan finns i näten från norra Sverige, dels gör det att södra Sverige nu priskopplar mot kontintenten. Redan 2021 när Tyskland började fasa ut sin kolkraft för att ersätta den med fossil gas började detta påverka priserna i SE3 och SE4 samtidigt som prisskillnaderna mellan norr och söder började skena. Detta förvärrades ytterligare i och med Rysslands invasion av Ukraina. Till detta kommer att vi under 2022 haft torrår vilket betyder mindre vattenkraft samt att vi nu har så få reaktorer kvar att det får en påtaglig prispåverkan även när planerat underhåll genomförs. Tidigare var systemet dimensionerat både för att klara underhåller och oplanerade stopp. De säkerhetsmarginalerna finns inte längre i kraftsystemet.
Givet att importen av gas från Ryssland i allt högre utsträckning verkar vara ett avslutat kapitel för EU och det tar tid att bygga ny kraftproduktion i större skala, oavsett vilken typ, så skiljer sig prognosen framåt sig dessvärre inte från hur det hittills har sett ut i år. Med andra ord finns det en stor risk att vi fortsatt ser höga elpriser och kraftiga variationer om inte förutsättningarna förändras.
Går vi mot en framtid med större prisvariationer?
Elpriset har historiskt kopplats till en hög efterfrågan, men i ett obalanserat kraftsystem med underskott av planerbar kraft är vädret en allt viktigare faktor för priset. Sverige har i likhet med andra länder fört en energipolitik där utbyggnaden av väderberoende vind- och solkraft premierats. Även om det fanns flera tecken på en omprövning av detta så har många positioner i energipolitiken förändrat snabb i och med kriget i Ukraina. Detta gäller såväl på EU-nivå som i Sverige där behovet av fossilfri planerbar kraft lyfts upp allt mer av såväl opinion som de politiska partierna och branschen. Hur energisystemet kommer utvecklas är alltså under omprövning.
